Välkommen till Tidaholms-Guiden!

Tidaholms-Guiden är en annonstidning som går ut till alla hushåll och företag i Tidaholms kommun. Upplagan är ca 6 600 ex och tidningen delas ut 5 gånger/år. En gång om året (nr. 2 i slutet av maj) delas den även ut till alla hushåll och företag i Hjo kommun, då är upplagan 12 000 ex. Tidaholms-Guiden trycks i färg på ca 80 sidor S5. Här finns en bra blandning för både stora och små. Du hittar bland annat olika teman i vår tidning, reportage, recept, knep & knåp, företagspussel, fototävling, branschregister, anslagstavlan och annonser.

Utdrag ur senaste numret

Agneta Karlsson:

A

Stad i ljus

Min resa var mot solen,
långt bortom alla slutna rum,
där allting är oändligt 
och alla gränser har för evigt suddats ut.

Py Bäckmans ord om evigheten, om livet efter detta, träffar mig rakt i hjärtat. I den tid vi har idag 
påminner hon om en evighet bortom tid och rum. En evighet där vi alla är lika och alla gränser och murar som vi ägnar så mycket energi åt att bygga i vårt timliga liv för alltid är borta.

En gränslös tillvaro… nej, det skulle inte fungera förstås. Vi behöver gränser som säger vad man får göra och vad man inte får göra, gränser som säger vad som är rätt och vad som är fel. Men jag anar att det inte är sådana gränser som Py Bäckman skriver om i sin sång (eller psalm – den finns faktiskt som psalm också). Nej, det handlar om de gränser vi bygger av rädsla. Rädsla för det och dem som är annorlunda. De som inte är som vi. De som har en annan kultur, religion, andra seder.

Det är egentligen inte hat som är motsats till kärlek, rädsla är kärlekens motsats. Jag tror att Py Bäckman bär på en dröm om en verklighet där det inte finns vi och de andra, där alla är ett gemensamt ”vi”. En gränslös tillvaro i ödmjukhet och respekt.

Jag ville se mirakler 
och höra ord som föder liv, 
bli buren av en styrka 
som bara växer när jag anat mitt motiv.

"Det är egentligen inte hat som är motsats till kärlek".

I dödens närhet blir livet så verkligt. Plötsligt känner vi regnet mot kinden, doften av jord och vinden som rufsar om håret. Vi känner det på ett sätt som vi aldrig känt det förut. Och min önskan är att alla som vandrar i sorgens landskap ska känna av den där styrkan som bär genom mörka dagar.

Och så när allt förändrats, 
när tiden inte längre finns,
så ser jag oss tillsammans, 
och då är resans slut det enda som jag minns.

Vi har svårt att finna ord i dödens närhet. Men bra ord att ha med sig är ord om hopp. Hopp om att få ses igen, hopp om liv igen någonstans där allting föds på nytt.

I allhelgonatid fylls våra kyrkogårdar av ljus. Ljus som påminner om det där hoppet.

Hopp om att det inte är slut vid en kista i en kyrka eller vid en grav på en kyrkogård. Hopp om att det finns liv efter död, kärlek som övervinner alla gränser och ljus som segrar över mörkret.

…Ge mig liv där allting föds på nytt.

Agneta Karlsson
Kyrkoherde